En lycklig saga som plötsligt försvinner,

 

ett hastigt farväl och tårar som rinner,

 

munnen skrattar och hjärtat gråter

 

han gick och kommer aldrig åter

(författare okänd)

En Kamrat har hastigt lämnat oss... så svårt att förstå... mitt hjärta går ut till dem som är kvar.

Jag hoppas att du visste att du var älskad och omtyckt av många - saknaden kommer bli stor.

Synninge på konferens

Var på kvinnopolitiskkonferens i helgen - En givande och intressant helg kring frågor som feminism och jämställdhet.

Vi var en grupp på ca 30 kvinnopolitiskt ansvariga och kvinnopolitiska representanter från hela landet.

Helgen var satt till att revidera och opponera på det Kvinnopolitiska principprogrammet. Förutom Patriarkatet, genus, normer och värderingar, maktrelationer och ojämlikheter var den ”heta potatisen” individualiserad föräldraförsäkring. Denna fråga diskuterades och maldes om och om igen.

Jag kan inte låta bli och ställa mig frågande till Vänsterns syn på denna föräldrapengsfråga…

Visst kan jag förstå resonemang kring att lika delad föräldrapenning kan användas till att få mer jämställda förhållanden på arbetsmarknaden. Men samtidigt måste erkännas att jag kan tycka att det är ngt naivt om man tror att denna i sig kan ändra djupt rotade normer och värderingar gentemot könen. Att enbart ändra i föräldraförsäkringen skulle bara vara att ta ett kliv i rätt riktning, tyvärr inte tillräckligt för att uppnå målet - lika värde och jämlika förhållanden på arbetsmarknaden för både män och kvinnor.

För att kunna uppnå ett sådant högt uppsatt mål måste större och fler medel till. För att kunna vinna jämlika förhållanden för både män och kvinnor så behöver detta inarbetas på arbetsmarknaden och bland arbetsgivare. För att kunna vinna över dessa till att börja behandla och värdera arbetskraft lika emellan könen så behöver de även innebära samma riks för arbetsgivare, eller att arbetsgivare gynnas/kompenseras för att de anställt ”riskgrupps” arbetskraft, småbarnsföräldrar. Jag tror att för att kunna uppnå bättre förhållanden för kvinnor så bör även arbetsgivarincitament implementeras, som komplement till den individualiserade föräldraförsäkringen. En sådan komplettering skulle exempelvis kunna vara:

• Ett anställningsstöd för arbetsgivare vid arbetstagares föräldradagsuttag

och/eller

• subventionering av de sociala avgifterna för arbetsgivare vid anställning av småbarnsföräldrar.

Tråkig debatt kring våra ungdomar

Vad jag blir ledsen över den hätska debatt som pågår kring en viss ungdomsproblematik i vår kommun.

Visst, jag kan se hur det har skapats vissa destruktiva ungdomsgrupperingar och att dessa inte rör sig inom samhällsnormen eller ens de regleringar vi har, och att detta skapar en problematik. Men någonstans måste man också ta i beaktande vad det är som felat, och försöka se till en konstruktiv problemlösning, istället för pajkastning eller överdriven negativisering. Visst kan vi som utomstående betraktare skylla på bristande föräldraskap, dålig socialisering och/eller samhällsbrister och utpeka dessa som orsaker. Sanningen att säga så är sådana påståenden enbart spekulationer.

Vem innehar rätten att säga vad som får snedtrampande individer att falla på glid, utan riktig insikt? Och vem besitter rätten att stämpla och döma dessa ungdomar och dess förhållningar?

http://www.dt.se/nyheter/malung/article514640.ece

http://www.dt.se/brottsplats/article514209.ece

För barnens bästa

Satt ute och ”småsurfade” lite emellan studierna. Jag landade på Vänsterpartiets hemsida där jag läste:

Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson, är upprörd över moderaternas agerande i skånska Vellinge kommun, där kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) säger att han inte vill få dit några ensamkommande flyktingbarn alls.

Till detta gav Kalle som respons:

- Vellingemoderaterna har inte ha rätt att motarbeta den svenska flyktingpolitiken... Därför är det nu dags att... stifta en lag om att alla kommuner skall ha skyldighet och beredskap att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Samtidigt skall kommunerna självfallet få den statliga ersättning som krävs för det skall bli ett bra mottagande...

Jag undrar om inte Kalle Larsson är ute på lite hal is här. Jag tycker definitivt att så många kommuner som möjligt ska ta emot ensamkommande barn. Jag tycker dock att det bör betänkas att trots att alla kommuner får statligt stöd kommer dessa barn inte att få tillräckligt mottagande och hjälp.

Idealet vore om vi alla (kommuner) kunde ta emot så många som det bara går av behövande individer, både vuxna och barn. Men verkligheten är en annan: trots att kommunerna får ekonomisk ersättning så kommer många landsbygdskommuner inte att kunna erbjuda den hjälp och stöd som sig bör. Ensamkommande barn, behöver många gånger extra stöd och specialkompetens för att komma tillrätta med de traumakonsekvenser de bär med sig. Den kompetensen finns tyvärr inte många gånger i mindre kommuner, och det är också även svårt att rekrytera till mindre orter.

Utifrån förutsättningarna kan jag tycka att det vore olyckligt om staten ska reglera en kommunal skyldighet gällande mottagande av ensamkommande barn Individen och dess behov och bästa måste få stå i centrum, vilket innebär att placera dem i otillräckliga kommuner kanske inte är en bra lösning.

Om nu staten ska reglera mottagande av ensamkommande barn, bör en utvärdering göras av varje kommuns kompetens tillhandahållande, samt även en utredning kring barnens kommande behov, för bästa möjliga mottagande, placering och för barnens egna bästa.

Imponerad

Vad jag tycker att du är strong Daniel Riazat.

En UngVänster kille (ordf. Dalarna) från Falun som kämpar med näbbar och klor (tolka mig inte bokstavligt) mot nazism, fascism och rasism. Daniel är en av grundarna till nätverket Dalarna mot rasism, och i måndags (på Kristallnatten) genomförde han, nätverket, en stor anti-rasist konsert på Stora Torget, Falun.

Jag är så imponerad av denna unga ambitiöse gymnasiekille -han verkligen orkar, kämpar och kan! Detta till trots att han vid flertalet tillfällen har blivit uthängs av diverse organisationer som arbetar mot hans (vår) sak, så fortsätter kampen för rättvisa. Daniel är ett praktexempel på att alla kan och desto fler vi är desto bättre blir det. Daniel, ett levande bevis för att "trägen vinner" och att alla har möjlighet och förmåga att vara med och förändra samhället till ngt bättre.

Jag tycker det är skönt och betryggande att se att det faktiskt finns både hopp och initiativ emot orättvisor och för; jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

En stooor kram till er alla som fortsätter kämpa

Ett mirakel...

Vilken lycka!!

Ovve är tillbaka. Vendela vaknade i morse bredvid sin livskamrat. Gladare tös var länge sen jag såg.

Igår kväll, när Adrian skulle plocka fram en ny toalettrulle hittade han Ovve under alla toalettrullar i balen. Han tassade försiktigt fram till lilla systeryster, som låg och sov i sin säng, och la den lilla tuffsiga filuren bredvid henne. Precis som om han aldrig hade varit borta från hennes sida började hon per automatik rulla hans välslitna öron i sömnen, så som hon alltid brukar göra.

Vilken fröjd det var att möta den överlyckliga jäntan vid sängkanten imorse. 

Klurar lite…

Vad är det som sätter vår identitet? Läste precis City of Glass, Paul Austen, och jag kan helt enkelt inte sluta tänka på vad som sätter en identitet.

Är det som så att vi lever i en värld av transparens där vi sätter vår identitet utifrån illusioner, där Jaget är satt utifrån olika roller och objekt för dessa roller såsom; kläder, bostad, bilen, hunden, familjen, yrket, utbildningen osv?

Om det är som så att identiteten är satt utifrån yttre omständigheter, vilka är vi då egentligen? Blir vi bara en illusion av oss själva, där Jaget blir en transparent bild av det ytliga och ogenomträngliga? Eller är det som så att det är kontexten som sätter prägeln på vilka vi är, vi blir någon enbart i ett sammanhang eller genom en social interaktion? – Komplext!

Titta vad högskolan gör med en… inte vet jag om jag blev någe klokare heller, kanske bara mer frågande.

Att förlora sin bästa vän

Min dotter Vendela förlorade i tordags sin bästa vän...
Ovve, hunden som egentligen var en kanin, tösen som inte kunde säga vovve döpte kaninen till Ovve.
Ovve var en välsliten, illaluktande filur som hon har haft med sig varje natt sen BB. Nu vid fyra års ålder försvann han - vilken olycka, många sömnlösa nätter har det blivit.

Hur hjälper man en liten att förlora sin allra bästa vän?

Var är kvinnoförtroendet?

I Malung väger vågen över… I KS AU har vi totalt en manlig representation på 100 %, i KS sitter männen på 82 % av platserna och i KF med 59 % (detta gäller enbart ordinarie ledamöter). Om vi istället lägger fokus på hur fördelningen ser ut inom de olika partierna så blir resultatet ganska iögonfallande... 

Parti               Politisk instans                    Kvinnlig representation
  S                           KF                                         43 %
                               KS                                         50 %
  M                         KF                                          44 %
                               KS                                            0 %
  V                          KF                                          50 %
                               KS                                            0 %
  C                           KF                                           20 %
                               KS                                             0 %
MSP                        KF                                           67 %
                               KS                                             0 %
 Fp                          KF                                            33 %
                                KS                                             0 %
 Kd                          KF                                             0 %
                                KS                                             0 %

Hur kommer det sig att Malungs aktiva politiker till så stor del är män?

Är kvinnor mindre värda eller är de bara mindre vetande?

Nej, jag tror knappast att så är fallet! Det är helt enkelt som så att vi i Malung kan se en föråldrad politisk tradition, leva kvar, där männen ska och bör vara de mest drivande och kunnande, och därmed ska ha plats i de politiska forumen – tråkigt, tråkigt.

Det kanske är dags för partierna att tänka om inför nästa val och även släppa in lite fler kvinnor på den politiska arenan - ju bredare representation på alla plan desto bättre politik. De aktiva politikerna i Malung behöver inte bara inneha en köns anknuten spridning utan också en bred representation och spridning även gällande ålder, yrken, akademisk bakgrund och kommungeografisk spridning. Ju fler perspektiv desto bättre helhetspolitik kan bedrivas.

Nej, in med fler kvinnor, mer aktiva kvinnor och tag plats; nu rullar jämställdhets tåget in på Malungs station – kliv ombord.

En resa fram & tillbaka

Vala Vazirdaftari, ett av många spännande och intressanta livsöden…

Är det inte helt sanslöst att vi idag lever i en värld där allt för många måste fly sina hemländer för sin egen säkerhets skull. Än värre kan tyckas att de inte har någon möjlighet att åka tillbaka. Vala Vazirdaftari flydde Iran och kunde åka tillbaka och hälsa på först nu. Inte förrän tjugo år senare var det relativt säkert för honom att åka och hälsa på nära och kära - tragiskt.

Det slog  mig; vad tryggt vi lever här egentligen och att vi tar den tryggheten för given.

Vala berättade fängslande och ögonöppnande om sin flykt till Sverige, återresan och om hans upplevelse av Iran idag kontra hur det var för tjugo år sen (i partilokalen i fredags).