Synninge på konferens

Var på kvinnopolitiskkonferens i helgen - En givande och intressant helg kring frågor som feminism och jämställdhet.

Vi var en grupp på ca 30 kvinnopolitiskt ansvariga och kvinnopolitiska representanter från hela landet.

Helgen var satt till att revidera och opponera på det Kvinnopolitiska principprogrammet. Förutom Patriarkatet, genus, normer och värderingar, maktrelationer och ojämlikheter var den ”heta potatisen” individualiserad föräldraförsäkring. Denna fråga diskuterades och maldes om och om igen.

Jag kan inte låta bli och ställa mig frågande till Vänsterns syn på denna föräldrapengsfråga…

Visst kan jag förstå resonemang kring att lika delad föräldrapenning kan användas till att få mer jämställda förhållanden på arbetsmarknaden. Men samtidigt måste erkännas att jag kan tycka att det är ngt naivt om man tror att denna i sig kan ändra djupt rotade normer och värderingar gentemot könen. Att enbart ändra i föräldraförsäkringen skulle bara vara att ta ett kliv i rätt riktning, tyvärr inte tillräckligt för att uppnå målet - lika värde och jämlika förhållanden på arbetsmarknaden för både män och kvinnor.

För att kunna uppnå ett sådant högt uppsatt mål måste större och fler medel till. För att kunna vinna jämlika förhållanden för både män och kvinnor så behöver detta inarbetas på arbetsmarknaden och bland arbetsgivare. För att kunna vinna över dessa till att börja behandla och värdera arbetskraft lika emellan könen så behöver de även innebära samma riks för arbetsgivare, eller att arbetsgivare gynnas/kompenseras för att de anställt ”riskgrupps” arbetskraft, småbarnsföräldrar. Jag tror att för att kunna uppnå bättre förhållanden för kvinnor så bör även arbetsgivarincitament implementeras, som komplement till den individualiserade föräldraförsäkringen. En sådan komplettering skulle exempelvis kunna vara:

• Ett anställningsstöd för arbetsgivare vid arbetstagares föräldradagsuttag

och/eller

• subventionering av de sociala avgifterna för arbetsgivare vid anställning av småbarnsföräldrar.