torsdag 12 november 2009

För barnens bästa

Satt ute och ”småsurfade” lite emellan studierna. Jag landade på Vänsterpartiets hemsida där jag läste:

Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson, är upprörd över moderaternas agerande i skånska Vellinge kommun, där kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) säger att han inte vill få dit några ensamkommande flyktingbarn alls.

Till detta gav Kalle som respons:
- Vellingemoderaterna har inte ha rätt att motarbeta den svenska flyktingpolitiken... Därför är det nu dags att... stifta en lag om att alla kommuner skall ha skyldighet och beredskap att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Samtidigt skall kommunerna självfallet få den statliga ersättning som krävs för det skall bli ett bra mottagande...

Jag undrar om inte Kalle Larsson är ute på lite hal is här. Jag tycker definitivt att så många kommuner som möjligt ska ta emot ensamkommande barn. Jag tycker dock att det bör betänkas att trots att alla kommuner får statligt stöd kommer dessa barn inte att få tillräckligt mottagande och hjälp.

Idealet vore om vi alla (kommuner) kunde ta emot så många som det bara går av behövande individer, både vuxna och barn. Men verkligheten är en annan: trots att kommunerna får ekonomisk ersättning så kommer många landsbygdskommuner inte att kunna erbjuda den hjälp och stöd som sig bör. Ensamkommande barn, behöver många gånger extra stöd och specialkompetens för att komma tillrätta med de traumakonsekvenser de bär med sig. Den kompetensen finns tyvärr inte många gånger i mindre kommuner, och det är också även svårt att rekrytera till mindre orter.

Utifrån förutsättningarna kan jag tycka att det vore olyckligt om staten ska reglera en kommunal skyldighet gällande mottagande av ensamkommande barn Individen och dess behov och bästa måste få stå i centrum, vilket innebär att placera dem i otillräckliga kommuner kanske inte är en bra lösning.

Om nu staten ska reglera mottagande av ensamkommande barn, bör en utvärdering göras av varje kommuns kompetens tillhandahållande, samt även en utredning kring barnens kommande behov, för bästa möjliga mottagande, placering och för barnens egna bästa.

Imponerad



Vad jag tycker att du är strong Daniel Riazat.


En UngVänster kille (ordf. Dalarna) från Falun som kämpar med näbbar och klor (tolka mig inte bokstavligt) mot nazism, fascism och rasism. Daniel är en av grundarna till nätverket Dalarna mot rasism, och i måndags (på Kristallnatten) genomförde han, nätverket, en stor anti-rasist konsert på Stora Torget, Falun.

Jag är så imponerad av denna unga ambitiöse gymnasiekille -han verkligen orkar, kämpar och kan! Detta till trots att han vid flertalet tillfällen har blivit uthängs av diverse organisationer som arbetar mot hans (vår) sak, så fortsätter kampen för rättvisa. Daniel är ett praktexempel på att alla kan och desto fler vi är desto bättre blir det. Daniel, ett levande bevis för att "trägen vinner" och att alla har möjlighet och förmåga att vara med och förändra samhället till ngt bättre.

Jag tycker det är skönt och betryggande att se att det faktiskt finns både hopp och initiativ emot orättvisor och för; jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

En stooor kram till er alla som fortsätter kämpa

söndag 8 november 2009

Ett mirakel...

Vilken lycka!!
Ovve är tillbaka. Vendela vaknade i morse bredvid sin livskamrat. Gladare tös var länge sen jag såg.

Igår kväll, när Adrian skulle plocka fram en ny toalettrulle hittade han Ovve under alla toalettrullar i balen. Han tassade försiktigt fram till lilla systeryster, som låg och sov i sin säng, och la den lilla tuffsiga filuren bredvid henne. Precis som om han aldrig hade varit borta från hennes sida började hon per automatik rulla hans välslitna öron i sömnen, så som hon alltid brukar göra.

Vilken fröjd det var att möta den överlyckliga jäntan vid sängkanten imorse. 

fredag 6 november 2009

Klurar lite…

Vad är det som sätter vår identitet? Läste precis City of Glass, Paul Austen, och jag kan helt enkelt inte sluta tänka på vad som sätter en identitet.

Är det som så att vi lever i en värld av transparens där vi sätter vår identitet utifrån illusioner, där Jaget är satt utifrån olika roller och objekt för dessa roller såsom; kläder, bostad, bilen, hunden, familjen, yrket, utbildningen osv?

Om det är som så att identiteten är satt utifrån yttre omständigheter, vilka är vi då egentligen? Blir vi bara en illusion av oss själva, där Jaget blir en transparent bild av det ytliga och ogenomträngliga? Eller är det som så att det är kontexten som sätter prägeln på vilka vi är, vi blir någon enbart i ett sammanhang eller genom en social interaktion? – Komplext!

Titta vad högskolan gör med en… inte vet jag om jag blev någe klokare heller, kanske bara mer frågande.

tisdag 3 november 2009

Att förlora sin bästa vän


Min dotter Vendela förlorade i tordags sin bästa vän...
Ovve, hunden som egentligen var en kanin, tösen som inte kunde säga vovve döpte kaninen till Ovve.
Ovve var en välsliten, illaluktande filur som hon har haft med sig varje natt sen BB. Nu vid fyra års ålder försvann han - vilken olycka, många sömnlösa nätter har det blivit.

Hur hjälper man en liten att förlora sin allra bästa vän?

måndag 2 november 2009

Var är kvinnoförtroendet?

I Malung väger vågen över… I KS AU har vi totalt en manlig representation på 100 %, i KS sitter männen på 82 % av platserna och i KF med 59 % (detta gäller enbart ordinarie ledamöter). Om vi istället lägger fokus på hur fördelningen ser ut inom de olika partierna så blir resultatet ganska iögonfallande... 

Parti               Politisk instans                    Kvinnlig representation
  S                           KF                                         43 %
                               KS                                         50 %
  M                         KF                                          44 %
                               KS                                            0 %
  V                          KF                                          50 %
                               KS                                            0 %
                            KF                                           20 %
                               KS                                             0 %
MSP                        KF                                           67 %
                               KS                                             0 %
 Fp                          KF                                            33 %
                                KS                                             0 %
 Kd                          KF                                             0 %
                                KS                                             0 %

Hur kommer det sig att Malungs aktiva politiker till så stor del är män?
Är kvinnor mindre värda eller är de bara mindre vetande?

Nej, jag tror knappast att så är fallet! Det är helt enkelt som så att vi i Malung kan se en föråldrad politisk tradition, leva kvar, där männen ska och bör vara de mest drivande och kunnande, och därmed ska ha plats i de politiska forumen – tråkigt, tråkigt.

Det kanske är dags för partierna att tänka om inför nästa val och även släppa in lite fler kvinnor på den politiska arenan - ju bredare representation på alla plan desto bättre politik. De aktiva politikerna i Malung behöver inte bara inneha en köns anknuten spridning utan också en bred representation och spridning även gällande ålder, yrken, akademisk bakgrund och kommungeografisk spridning. Ju fler perspektiv desto bättre helhetspolitik kan bedrivas.

Nej, in med fler kvinnor, mer aktiva kvinnor och tag plats; nu rullar jämställdhets tåget in på Malungs station – kliv ombord.

En resa fram & tillbaka

Vala Vazirdaftari, ett av många spännande och intressanta livsöden…

Är det inte helt sanslöst att vi idag lever i en värld där allt för många måste fly sina hemländer för sin egen säkerhets skull. Än värre kan tyckas att de inte har någon möjlighet att åka tillbaka. Vala Vazirdaftari flydde Iran och kunde åka tillbaka och hälsa på först nu. Inte förrän tjugo år senare var det relativt säkert för honom att åka och hälsa på nära och kära - tragiskt.

Det slog  mig; vad tryggt vi lever här egentligen och att vi tar den tryggheten för given.

Vala berättade fängslande och ögonöppnande om sin flykt till Sverige, återresan och om hans upplevelse av Iran idag kontra hur det var för tjugo år sen (i partilokalen i fredags).