Tack till alla aktiva i vår kommun

Det inte bara bloggvärlden som är en djungel, jag har nämligen upptäckt samma fenomen när det kommer till politkervärlden.

Vilken djungel: både när det kommer till de olika politikområdena, den totala kommunpolitiken men också även när det gäller allt informationsföde och letande. Jag har under den här veckan ringt både öronen varma (till olika tjänstemän, professorer, partikansli med flera) samt knappat fingarna heta vid datorn, för att kunna få tag i den information som jag behöver inför fredagens möte.

Den som tror att kommunpolitiker sitter på ändan och bara bekvämlighetsbeslutar har i mina ögon en ganska snedvriden bild av politiska uppdrag och vad de innebär. En medborgare på förtroendepost ska inte enbart vara påläst i dagordning och beslutsunderlag, den behöver även sätta sig djupare in i frågor för att kunna bygga argumentering, yrkanden och analysera situationer och underlag som sig bör.

Ingen kan någonsin komma att ifrågasätta engagemanget hos de politiskt aktiva (hur det beslutas är en annan femma), dessa är eldsjälar som lägger ner mycket tid och möda för allas bästa - oberoende av partitillhörighet...

Tack till alla er aktiva i Malung-Sälens kommun som orkar och håller i. 

Vargavinter

Vargdebatten frodas åter igen...
Denna ständiga fråga kring vargbeståndet och jakt/avskjutning. Kvarstår gör det ändå att det är en högaktuell fråga för den norra kommundelen, där vargen är påträngande nära och direkt påverkar befolkningens vardag.




Länk till dagens debattinlägg i DN:
http://www.dn.se/opinion/kolumner/vargavinter-vantar-1.1010472

2:a Advent i storrensningens tecken

Helt underbart, äntligen har storrensningen ägt rum. Allt har gåtts igenom: gamla avlagda kläder, för små kläder, leksaker som inte längre används, skor i uppsjö och allmänt påsamlat skräp. En del åker ut på Tradera, en del till tippen och resterande till Marta & Maria.

Till och med Adrian och Vendela har fått varit med… De ”små trollen” har rensat mellan tre säckar: vill ha kvar, trasigt/slänga och leksaker som ska ges bort. Vad roligt det har varit att betrakta de små när de har dividerat och kommit överrens om vad som ska vart.

En lycklig saga som plötsligt försvinner,

 

ett hastigt farväl och tårar som rinner,

 

munnen skrattar och hjärtat gråter

 

han gick och kommer aldrig åter

(författare okänd)

En Kamrat har hastigt lämnat oss... så svårt att förstå... mitt hjärta går ut till dem som är kvar.

Jag hoppas att du visste att du var älskad och omtyckt av många - saknaden kommer bli stor.

Synninge på konferens

Var på kvinnopolitiskkonferens i helgen - En givande och intressant helg kring frågor som feminism och jämställdhet.

Vi var en grupp på ca 30 kvinnopolitiskt ansvariga och kvinnopolitiska representanter från hela landet.

Helgen var satt till att revidera och opponera på det Kvinnopolitiska principprogrammet. Förutom Patriarkatet, genus, normer och värderingar, maktrelationer och ojämlikheter var den ”heta potatisen” individualiserad föräldraförsäkring. Denna fråga diskuterades och maldes om och om igen.

Jag kan inte låta bli och ställa mig frågande till Vänsterns syn på denna föräldrapengsfråga…

Visst kan jag förstå resonemang kring att lika delad föräldrapenning kan användas till att få mer jämställda förhållanden på arbetsmarknaden. Men samtidigt måste erkännas att jag kan tycka att det är ngt naivt om man tror att denna i sig kan ändra djupt rotade normer och värderingar gentemot könen. Att enbart ändra i föräldraförsäkringen skulle bara vara att ta ett kliv i rätt riktning, tyvärr inte tillräckligt för att uppnå målet - lika värde och jämlika förhållanden på arbetsmarknaden för både män och kvinnor.

För att kunna uppnå ett sådant högt uppsatt mål måste större och fler medel till. För att kunna vinna jämlika förhållanden för både män och kvinnor så behöver detta inarbetas på arbetsmarknaden och bland arbetsgivare. För att kunna vinna över dessa till att börja behandla och värdera arbetskraft lika emellan könen så behöver de även innebära samma riks för arbetsgivare, eller att arbetsgivare gynnas/kompenseras för att de anställt ”riskgrupps” arbetskraft, småbarnsföräldrar. Jag tror att för att kunna uppnå bättre förhållanden för kvinnor så bör även arbetsgivarincitament implementeras, som komplement till den individualiserade föräldraförsäkringen. En sådan komplettering skulle exempelvis kunna vara:

• Ett anställningsstöd för arbetsgivare vid arbetstagares föräldradagsuttag

och/eller

• subventionering av de sociala avgifterna för arbetsgivare vid anställning av småbarnsföräldrar.

Tråkig debatt kring våra ungdomar

Vad jag blir ledsen över den hätska debatt som pågår kring en viss ungdomsproblematik i vår kommun.

Visst, jag kan se hur det har skapats vissa destruktiva ungdomsgrupperingar och att dessa inte rör sig inom samhällsnormen eller ens de regleringar vi har, och att detta skapar en problematik. Men någonstans måste man också ta i beaktande vad det är som felat, och försöka se till en konstruktiv problemlösning, istället för pajkastning eller överdriven negativisering. Visst kan vi som utomstående betraktare skylla på bristande föräldraskap, dålig socialisering och/eller samhällsbrister och utpeka dessa som orsaker. Sanningen att säga så är sådana påståenden enbart spekulationer.

Vem innehar rätten att säga vad som får snedtrampande individer att falla på glid, utan riktig insikt? Och vem besitter rätten att stämpla och döma dessa ungdomar och dess förhållningar?

http://www.dt.se/nyheter/malung/article514640.ece

http://www.dt.se/brottsplats/article514209.ece

För barnens bästa

Satt ute och ”småsurfade” lite emellan studierna. Jag landade på Vänsterpartiets hemsida där jag läste:

Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson, är upprörd över moderaternas agerande i skånska Vellinge kommun, där kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) säger att han inte vill få dit några ensamkommande flyktingbarn alls.

Till detta gav Kalle som respons:

- Vellingemoderaterna har inte ha rätt att motarbeta den svenska flyktingpolitiken... Därför är det nu dags att... stifta en lag om att alla kommuner skall ha skyldighet och beredskap att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Samtidigt skall kommunerna självfallet få den statliga ersättning som krävs för det skall bli ett bra mottagande...

Jag undrar om inte Kalle Larsson är ute på lite hal is här. Jag tycker definitivt att så många kommuner som möjligt ska ta emot ensamkommande barn. Jag tycker dock att det bör betänkas att trots att alla kommuner får statligt stöd kommer dessa barn inte att få tillräckligt mottagande och hjälp.

Idealet vore om vi alla (kommuner) kunde ta emot så många som det bara går av behövande individer, både vuxna och barn. Men verkligheten är en annan: trots att kommunerna får ekonomisk ersättning så kommer många landsbygdskommuner inte att kunna erbjuda den hjälp och stöd som sig bör. Ensamkommande barn, behöver många gånger extra stöd och specialkompetens för att komma tillrätta med de traumakonsekvenser de bär med sig. Den kompetensen finns tyvärr inte många gånger i mindre kommuner, och det är också även svårt att rekrytera till mindre orter.

Utifrån förutsättningarna kan jag tycka att det vore olyckligt om staten ska reglera en kommunal skyldighet gällande mottagande av ensamkommande barn Individen och dess behov och bästa måste få stå i centrum, vilket innebär att placera dem i otillräckliga kommuner kanske inte är en bra lösning.

Om nu staten ska reglera mottagande av ensamkommande barn, bör en utvärdering göras av varje kommuns kompetens tillhandahållande, samt även en utredning kring barnens kommande behov, för bästa möjliga mottagande, placering och för barnens egna bästa.